Time to shine

Efter kvarligg ett antal dagar så var det dags. It was the postmans time to shine. Blåblären var på båten båten och facken lediga när sorteringen gick in på övertiden. En röst sade:
- Du ska till sorteringen!

Jag klev ut ur kodningen spanade in fältet, lojt på stora, folk på små. Sista facket ledigt. Plikten kallar.
Tog stolen, satte på båda tummarna. Den vänstra var den nya och den högra lite sliten. Blir bättre sortering då, laddar med vänster bättre, men breven stannar inte i handen på högern.

En låda- BOOM! tom...
två lådor - BOOM! tom...

- Det är sista från GSM!!!!

En blick åt vänster fullt av sorterare, en blick åt höger, sista facket, det hänger på mig.
Det redan övermänskliga tempot gick från ljudet till ljusets hastighet.

- Du får sortera vidare när de andra buntar.
- De hinner inte hit till sista facket innan det här är klart.

Northug!!!!!

20-21 tömdes....

BOOM!!! Likt en spurt på holmenkollen. Den sista blå backen tom.

Efter många kvällars kvarligg så var det när the postman gick hem för kvällen helt tomt på kvarpost pallen. The Postman at his best.

PS. De andra var också bra. DS.

Ett kort besök

Utförligt loggande förhindrades på grund av the postman har fått besök från söder. En gammal terminalare besöker en annan. Kvällens visdomsord var dock: det går snabbare att kasta rätt än att kasta fel. För övrigt så är det väl dags att asfalten läggs färdigt snart så att The Postman kan göra det han gör bäst: gå på rutin.


Sist ordet då: Med upprullade byxor, urringat och lätta steg gled en viss blivande bandyspelare undan allt arbete igår. En imponerande insats.

That´s why they call me the postman.

Även om ett land står still så måste posten gå. Ett motto för ett företag och en livstil för de anställda. För även när det är jobbiga dagar, och då inte på grund av sömnbrist eller allmän lesshet, i och för sig helt främmande känslor för The Postman men något jag sett i ansiktsuttrycken för de yngre protegerna på posten. För även när regnar svavel i själen och sinnet är mulet så måste posten fram. För precis som the postman på dåliga dagar tar ett brev i taget, så tar han under dåliga tider en dag i taget och tar på så sätt tillbaka det normala.

Annars då. Var närma en Perfect game på 95 idag. Körde raka kast mot de tre 1:orna och säkrade ibland med ett par snabba mot Kalix och Jokkmokk och Gällivare. Men när det skulle skruvas mot något annat än 1:or och 2:or då tog ibland felbalancerade brev överhand och drog fel med nån centimeter. För att dra en Perfect då måste centimetrarna vara rätt sida. Johannes var också med och "kastade". En gedigen insats och så hade vi Sterner på baslinjen som matade både 93 och 95. Kvällens överaskning, Ida Bergman en sparkfri kväll.

Insticket

Det behövs tusentals idioter och hundratusentalets lätt instämmande för att skapa en ensamma galningen.

En imponerande comeback...

Som många läsare har påpekat har det varit lite uppdateringar, men det är inte mitt problem.

När jag klev in i terminalen fick jag känslan: IDAG SKA JAG HÅLLA RENT PÅ 95! För de nya på posten och de som inte är på posten ska jag berätta att det innebär att jag sorterar post och då speciellt den posten som går norr om Skellefteå.

Med ett vältränat öga att bedöma mina medarbetares förmåga såg jag att detta var ett bra postfält. Det fanns de gamla alltid högpresterande och de lite yngra svajigt presterande och så the postman. Nu vet jag vad ni tänker kan det verkligen skilja, det gör det. Det finns olika typer av sorterare och det finns också en tydlighet med vilka man vill ha på sorteringen. Det är som en skidstafett. De lite långsammare kan man ha i början då det går att "åka" ifatt mot slutet, men när spurten går, då gäller det att hänga med för det finns inget uttrymme för ifattåkning efter målsnöret.

Dina grovarbetare utan spurtförmåga kan du ha ibörjan, kanske inte en niklas jonsson rookie som bränner första sträckans snöre till täten och lämnar dig ständigt efter då det är alltid sämre att jaga själv. Mitti går bra med lite oprövade kort, då har du en bra start säkrad och kan ändå köra ifatt i slutet. För i slutet det är då det gäller.

För i slutet av sorteringen, vill du inte ha någon Jörgen Brink inte som faller igenom när fladderlådorna kommer farande. När SSMposten kommer in med adressrutan visande bara förnamnet. Nej du vill ha essen då:

Din Christian Zorsi, som inte är en grovarbetare tidigare på kvällen, utan då kan denna person vara en belastning som kanske inte pallar om tempot måste vara högt hela tiden, en spurtare utav guds nåde, men en långsorterare av div 3-klass. Slutman och du väntar kort intensiv spurt.

Stefanie Belmondo är kanske ingen spurtare men kan jobba bort med ett drivande tempo och en magisk teknik många blå lådor för att underlätta spurten. Passar på alla sträckor. Teknisk och uthållig, bättre på små än på stora där det krävs mer slugger än tekniker. Definitivt värt att ha på sista 40.

Marcus Hellner rapp, teknisk och uthållig som Belmondo men med en vassare spurt, det är denna person du vill ha i slutet om du inte har en:

The Postman - Petter Northug. Om tempot är alltid högt kan han hänga på, går det sakta för att sen växla om är han din man. Kanske inte den briljanta teknikern men en imponerande slugger på C4. Kastar i breven snarare än sorterar. När SSM och GSMspurtarna kommer så är det Northugen som tar första och största högen.

Hur såg det då ut idag: The Postman stod med en junior som har fått coaching av the postman och kan därför föra sig med de tuffa lådorna. Spurten är kanske inte den allra bästa men arbetsnivån håller hög klass. En Belmondo. Jämte stod en halvveteran, en Anna Haag en bra arbetare med hög nivå, tekniskt skicklig men framförallt effektiv. När sista sträckan började och spurten var på gång, gjorde de the Postman ett ryck och tog en låda i taget, bara för att de andra skulle få känslan av att nu går det fort alltså i takt med att jag hämtade en ny låda gång på gång och ryckas med i farten. De sista fem lådorna som the Postman tog kastade han i med en våldsam frenesi, ingen teknisk briljans utan med dåligt fotarbete men en jävla frekvens på armarna. Efter det rycket kunde The Postman defilera genom att ta bort plasten från tidningarna i korgarna åt de andra. Over and Out.

Så visdomsordet för dagen: På sista sträckan vill man inte ha en Brink. Man vill ha en som håller som Jörgen Brink i Vasaloppet. Alltså en Hellner eller Northug.

Hur man håller breven när man sorterar c5.

Som upprätthållare av ordning och 5s på posten så känner jag ett ansvar att göra ett kort klargörande. När man sorter c5(småbrev ½ A4, för utomstående) så ska man inte hålla breven på följande sett.

1. I kortsidan så att din ej sorterande hand ligger parallellt med magen.
2. Men framföralllt, och denna fattning gör the postman lite uppretad, som ett jävla serveringsfat, där alla fingrar är under breven.

Det enda rätta sättet är tummen över breven och matande fram ett brev i taget till den sorterande handen, de andra fingrarna under. Handen ska peka ifrån kroppen och greppet ska vara likt runt en varm macka.

Kort och enkelt. Inga fat och inget trumpinne grepp om breven. Utan som på bilden, men då helst med dubbeltumme.

En klassisk tisdag.

The postman var i tid som vanligt och blickade vid uppstarten ut över de andra postanställda. Det var ett stabilt gäng som hade samlats och inga svaga länkar syntes. Det är såna dagar som the postman tar ett steg tillbaka och kodar tre timmar istället.

Kodning är egentligen inte något riktigt postarbete då det inte kräver någon större genetiskt arv av postanställda för att bli bra på det. En wow-spelande tonåring kan bli snabbare än the postman när det kommer till kodning. Men det är bra att ha de dagar då the postman måste vila sig inför större utmaningar eller då the postman vill snacka fotboll.

Nya byxor. En storlek större, en storlek starkare.

Efter att the postman spräckte de gamla byxorna i en vig manöver på 91-banan så behövde jag idag nya. I ett försök att rädda ett av johannes alla felkastade brev så sprack de i mitten. De mörkblå byxorna med den dekorativa reflexen har varit med sen comebacken på posten 2008.

Precis efter samling klev jag fram och tog chefen i kragen och sade: Du gamle vän, nu är det dags att du kastar fram ett par nya mörkblå med reflexband på, annars blir det ingen brevlåda tömd innan 20!!! Det tog fart direkt och jag blev ivägskickad till att prova ut ett par nya.

När jag väl kom till klädförrådet för att hämta ett par nya mörkblå med reflexband på, började föreståndaren snegla på de begangnade byxorna.
Stop!, sa jag. Jag har varit posten trogen i snart åtta år. Jag ska ha ny byxor.
Oj, förlåt sa hon.
Ja, det är lugnt, och släng på ett par shorts med. C52.

Tyvärr fanns inte min storlek och jag får väl gå runt i byxor i sommar. En riktig postis går inte runt som en lodis som Johannes med upprullade ben. En farsot som tydligen spriders sig till de yngre och mer lättpåverkade.

Därför till alla er postistar och blivande postistar vill jag bara säga: Med uniformen kommer ansvar, ett ansvar för stil och klass inför möten med kunden. För vad skulle kunden säga om du kom med hål i de mörkblå eller upprullat som en Peace and Love-besökare.

/ mvh the Postman

Ps. Imorgon börjar postman 18. Enligt yr.no blir det sol. Då ska jag nog tömma brevlådan. Ds.

RSS 2.0