thepostman

Att komma tid, det innebär inte att komma en kvart innan jobbet, det är att komma för tidigt. Att komma i tid är att komma när man börjar.

"Som att gå från Korpen direkt till Premier Leaugue" - David Johansson efter en kväll på C5.

"Jag bär alltid med mig hans råd, jobba bättre" - Besväret efter en tuff grovning.

"Ser jag The Postmans stämpel på lådan, då skriver jag 100% i kvalite, det är som bara slöseri med tid att verkligen kolla" - Kvalle-Krille om statistiktjänstgöring.

"På och av, det är the Postmans två lägen. Som elen" - Okänd Tekniker under grundutbildning på Tomteboda Brevterminal.

"Om jag såg The Postman, då sa jag till cheferna att bevilja all komp" - Stig-Osten

"Kommer The Postman, då vet man att klockan är 06.00, 10.00, 17.00, 18.00 eller 18.30." - Fröken Ur om The Postmans känsla att alltid komma i rätt tid, inte för tidigt inte för sent.

"Ser jag The Postman på uppstarten, då är det bara att ta rygg, för bättre rygg får man inte" - Lämmelkungen om sin senaste taktik.

"Jag har provat dubbla tummar, men jag antar att det kräver en viss teknik. Det går inte bara att ta på sig dubbla tummar och tro att man kan bli The Postman. Det krävs mycket mer än så. Bara för att du har samma fotbollsskor som Messi, så betyder det inte att du är Messi" - The Wannabe efter fumlat på C5

"Jag slängde postentröjorna längst in i garderoben efter The Postmans påpekande. Man vill inte göra The Postman besviken". - Pirogkungen efter att ha fått rådgivning om klädsel.

"Är The Postman där, då går jag till BFM eller försöker koda mycket. Jag vill inte störa produktionen, eller som The Postman säger, komma ivägen för The Postmans. Breven måste ju fram" - Frukost hela dagen

"Stil, fart och kvalite" - Ulf Dahlsten

Det finns materia och det finns antimateria. Svart och vitt, plus och minus, gånger och delat, yin och yang, rött och blått. Allt ting har sin motsats och The Postmans motsats är "Lämmelkungen".

Förra veckans videoblog innehöll en tittarfråga:

Vem tror du är lämmelkungen?

1. Burfågeln
X. Besväret
2. Jag också!

De flesta hade gissat rätt och förstått att det var Burfågeln. Denna antites till tesen The Postman. Under hela sommaren har lämmelkungen gått vid the postmans sida och precis som Petter Northug har han glidit med.
Vid fladdersorteringen har han åkt på The Postmans våg och knappt behövt sortera, utan istället lagt brev i The Postmans låda. Och hade det inte varit för att The Postman hade farten uppe och visste att det var enda sättet att garantera att breven kom fram till rätt adress och i rätt tid, så hade the Postman lärt Lämmelkungen ett och annat. Men risken för att han gör fel någon annanstans är alldeles för stor och The Postman har i sin sällsynta naivitet trott att Lämmelkungen skulle bättra sig. För likt italienare har han hängt sig kvar, glidit med i rygg. När planen ska lastas så är det lämmelkungen som springer och ställer sig på bryggan(endast om det är fint väder), samtidigt som The Postman kör burar och lådor upp för rampen.

Det finns ett ordspråk om terminalarbete som heter att "kedjan är inte starkare än sin svagaste länk". Det beskriver tillviss del Lämmelkungens insatser emellanåt(för till motsats till The Postman så är Lämmelkungens arbetsinsats upp och ner och innehåller uppförsbackar och nerförsbackar, The postmans tempo har ett ord - konstant), men ibland dunkar han på och levererar och då så sätt brukar det väckas ett litet ljus i The Postmans sinne och hoppet att Lämmelkungen kan bli en Postman väcks.

Men ordspråket kan också uttryckas som the Postmans 5 budord: "Även en kedja kan behöva en svag länk"(för att bli längre, och klara sin uppgift - för de inte invigda).

Läsarbrevet:

Hej Postman"

Vi är två "postisar" som jobbar på posten som undrar om de bästa tiderna att koda?
"Postwomen and Frukost-hela dan"

Det beror helt på vem som kodar. När det är mycket att göra, slutspurten på C5 eller fetgrovning från Luleåplanet på C4, då är det bästa tiden att koda för någon annan än The Postman.

Nästa inlägg: Lämmelkungen - Kläderna och MAX, Del 2.

I den tidigare bedömning så klagades det på Jennies postengener. Detta var ett fatalt misstag då följande har kommit fram:

Jennie "tronföljaren" Brännström

20 Februari 1636 - så bildades postverket av Drottning Kristina. Faderns dödsbud 1632 hade tagit alldeles för lång tid att få fram till Stockholm, då postgången pre-Postverket var under godkända nivåer.

21 Februari 1636 - så anställdes den första Brännström och även hennes mormors mormormor(osv.) som postkassörska.

17 september 1978 - Jennies pappa läser humanistisk linje och bryter en 350 år gammal tradition i familjen, då de andra har arbetet på Postverket sen 14 års ålder.

24 december 1982-  När den svenska tronföljden ändras och flickor kan ärva titeln så tänker Brännströms om. Jennies pappa blir förlåten då han lovar att den förstfödda ska arbeta på posten oavsett kön. Cirkeln sluts.

15 maj 2006 - Jennie Brännström väljer att göra en parantes av faderns och moderns misstag och börjar arbeta på posten. Under arbetes gång suger Jennie i sig alla historier och allt som hänt på Posten åren 1986-2006, de år då familjen saknade en representant.

20 augusti 2007 - Under en seans så upptäcker Jennie att Posten är mer än ett arbete för henne. Det är ett kall.

Sommaren 2008 - Jennie går i lära hos en terminalare i Sundsvall vid namn Ulla. Där lär hon sig knyta säck och kasta klump.

Sommaren 2009 - Jennie djupdyker i olika kodningstekniker och fastnar för pekfingervalsen. Då det går att göra annat med andra handen då, som ex. rita, smsa eller bara luta sig mot.(dock sker aldrig detta.)

Sommaren 2010 - Jennie började plugga in Sveriges orter och vilken terminal de ska till. Då Jennie anser att alldeles för många skriver fel postnummer.

Sommaren 2012 - Jennie börjar plugga in Umeås gator då hon tycker att alldeles för många tar fel på det rätta postnumret till Storgatan. Eller ännu värre, hittar på eller chansar på postnumret.


Kommentar: Jennies stamtavla är allt annat än godkänd, den är extremt godkänd. Till och med finare än the Postmans egen. Högsta poäng. Nu fattas det bara bra grovning, spurta på C5 och de blå med reflexband på, matchande med en snygg röd piké.

Som ni trogna läsare vet så har ju The Postman ett sommaruppdrag - Att utse sin efterträdare. Självklart så har detta inte varit lätt och många av de kandidaterna som på förhand har nämnts har verkligen inte hållit måttet. OCH då inte ens för att föräras ett blogginlägg. Men en person har visat framfötterna på sistone och förtjänar en granskning. Då menar vi inte Burfågeln utan Jennie "mini-Tiger Woods" Brännström. Under tre veckors tid har The Postman för anteckningar, ibland till och med på sin lediga tid för att "catch Jennie off guard". För vem som helst kan "härma" the Postman, men kan de "vara" the Postman? För the Postman är inget man kan sätta på och stänga av, det är något man är.

Kort info:
Brännström har varit och dragit benen efter sig på posten som många biträden före henne(dagens biträden sitter mest). Spåren i golvet där skorna dragits fram finns på såväl Umeå Brevterminal och på Sundsvalls. Men tack vare ett nära arbete med The Postman så har Brännström insett att vissa saker bara måste göras på rätt sätt. Hon har därför bett om att få bli en av kandidaterna.
Jennie är 24 år och hennes favoritvisdomsord från the Postman är: Hellre fulla fack än fulla lådor - GSM buntning.
Favoritstationen: Där Hanna är eller 93-klumpen!

Kommentar: Rätt svar på frågan om favoritstation är alltid: Där det behövs mest! Sen är visdomsordet sant, men inte det som ska utmärka the Postman. Utan jag hade hoppats att hon svarat: rätt klädsel, rätt skor, rätt antal tummar på C5. Som är ett av de tio budorden the Postman verkar efter.

Stamtavla:
Inte helt fläckfri, utan en och annan humanist skymtar i kusinleden, men en postarbetande farbror drar upp betyget.

Kommentar: Klart mycket bättre än Skånehults som är från Piteå där man inte har någon terminal och knappt några brev. Men jag hade ju hoppats på att det skulle vara en tredjegenerationare. Men vi är sällsynta tyvärr.

Klädsel:
Postentröja oftast, shorts ibland, ibland egna och ibland postens. De blå med reflexband på har lyst i sin frånvaro. Tydligen sitter Brännström på ett obegränsat lager av posten t-shirtar eller handtvättar hon den hon har(pluspoäng). De få gånger som Brännström har haft de blå med reflexband på så har hon valt att vanhelga dem genom att gå runt som en Peace and Love-lodis.

Kommentar: Ibland rätt, ibland inte? Tror hon att det är något jävla hobby? På med de blå och sen klä dig inte som en lämmel. Chansen för slutseger finns än.

Manuella:
C5=dubblatummar och C4=en tumme. Jennie sitter ner på C5 och står oftast på C4. Detta är de grundläggande kraven för godkänt. Att Jennie inte kommer upp i The Postmans fart och organisationsförmåga är att inte heller att förvänta, men däremot är hon en Northug om en ibland med en lite för sen spurt.

Kommentar: Potentialen är tydlig, men fler C5 behövs för att verkligen få svaret på förmågan. Och hur ser det ut på grovningen?

Klokhet:
Brännström vet vilka som behöver råden, men ger dem inte. En äkta Postman missar aldrig ett läge att ge någon ny uppdrag att köra in en vagn, bunta ett fack osv. Inte heller att tillrättavisa dem med bra råd och tips.

Kommentar: Sommaren innebär smashläge för råd och tips. Så var är de? Här förväntar jag mig mer.

Bandy:
Brännström gillar bandy och då tyvärr Selånger, men har på sista tiden börjat allt mer hålla på IFK Umeå Bandy.

Kommentar: Klockrent!

Raster:
När the Postman tar en tjuvrast så är det väldigt sällan som Brännström inte redan är där.

Kommentar: Brännström sitter mer på fikastolen än på kodningstolen. Det måste ju innebära att Brännström anser att kodning är lika mycket arbete som att pausa eller ta rast, om inte mindre. Helt klart högsta poäng då alla vet att kodning inte är riktigt postenjobb, precis lika lite som BMF, GSM eller SSM.

Bedömning:
Brännström kammar hem låga poäng i klädsel, men medelhöga på sortering och raster. Högsta poäng  får hon för bandyn, då det innebär många potentiella intressanta samtal framöver. Inte där än, men veckan är inte slut. C5 imorgon och saken kan vara klar. Men då krävs det dubblatummar och bättre klädsel.

Kommentar: En positivöverraskning, Jennie är på väg bort från Lämmeltåget. Tyvärr verkar det vara ett lämmelår i år, då fler har går runt med lämmeluniformen. Får vi se de blå med reflexband på och en röd piké snart?

Generationer av postenarbetare har drillat sorteringen av post till ett hantverk, ett kall. Där terminalarbetaren är motorn, den som driver hela postverksamheten framåt och där brevbäraren är hjulen som snurrar när motorn går. Detta väloljade maskineri kräver sina hantverkare, men tyvärr har de senaste åren gått åt ett annat håll. Maskinerna har allt mer tagit över och nyanställda postisar lär sig inte hur många tummar man ska ha på småbrev, hur man knyter säck rätt eller hur man bäst kastar klump. Istället lär de sig On och OFF, pass 1, pass 2 och Pass 3. Förädling, Uppdelning, Fördröjning.

Visst kanske går det lite snabbare idag, även om The Postman har hört hur människor har tvekat ifall GSMen verkligen sorterarar snabbare än The Postman. Och ifall någon hade buntat ur åt the Postman så hade det varit en intressant tävling.

Men maskinerna tar över och det ställer nya krav på de anställda, självklart krav som The Postman redan uppfyller men som andra måste genomgå en kurs, fortbildning för att få. En av dessa var Jonas Buhr, Burfågeln kallad. Burfågeln är en tidig lärjunge till the Postman och frågade ängsligt om även the Postman kunde gå kursen. Ifall det skulle vara så att de som höll i den skulle missa något, lära ut fel saker etc. så tycke Burfågeln att det skulle vara bra ifall the Postman kunde vara där och rätta dem.

Självklart och då kan The Postman passa på att studera det nya materialet av postisar som kommit till Terminalen de senaste åren och kanske skulle en värdig efterträdare finnas där.

Men NEJ. Någon Postmanapostel kunde inte finnas och ökenvandringen efter efterträdaren forsätter. Även om Burfågeln andra dagen imponerade med sin klädsel. Burfågeln hade valt en neutral t-shirt som matchade de mörkblå(utan reflexband?!?). Buren får gärna fortsätta på det inslagna spåret och exprimentera tills han hittar sin unika, men ändå klädsamma och kundvänliga stil. Kanske skulle en röd pike sitta fint?

Läsarfrågan: Hejsan! Jag undrar över 95-98 stora. Hur många tummar ska man ha? Lizz

Den som sett och studerat the postman in action vet svaret på denna fråga. En. Dubbeltummen är på småbrev och går att läsa om i ett tidagare inlägg. Men ett fel som många gör är att använda handskar, och sen dessutom på båda händerna. Detta ser inte bara ovanligt fånigt ut och gör att man kan behålla en fin hy på händerna utan sprickor och förhårdnader, det innebär och att du skär av platsen långsammare på tidningarna. OCH är det något The Postman har lärt Productions Controllersarna så är det: Brev till vanligt folk först, och sist Dagens Industri. Det brukar då innebär ett rätt stressigt moment i slutet av passen(även om flygen och bilarna inte går för The Postman plockar bort tummen, nickar och säger: Nu buntar vi ur). Att du ha dubbelhandske drar ner produktionen. Kör då hellre en Jackson och har bara handsken på hålla bunten handen och sen självklart en tumme på sorteringshanden.

"Det finns dagar då The Postman går runt på Ålidhem som en vanlig människa."

Under en av dessa dager så mötte The Postman David Skånehult, fan och samåkare. Efter erbjudit David skjuts så skulle tid bestämmas. Tio i tolv? frågade Skånehult. Men då the Postman gillar att skilja på privatliv och yrkeslivet, The Postman-livet, så behövs minst fem minuter på Terminalen för att byta om till de mörkblå med reflexband på, en arbetströja och skyddsskor.

- 23.45! Min parkering!

23.48 så stod Skånehult lydigt på parkeringen. På vägen till terminalen berättade Skåne att han hade läst bloggen. Det var inte svårt att förstå att han ville prova på högsta seriren, han ville försöka att bli den nye The Postman.

Dagens outfit: De mörkblå med reflexband på, en röd t-shirt(lite hängig, då The Postman inte kommer tömma brevlådan och träffa kund, var det inte så viktigt), skyddskor och den bruna munktröjan. En classic Postman-look. Uniformsbrallorna signalerar solidaritet med alla inom posten och logalitet, den röda t-shirten istället för postens egna visar på individualitet och  en postarbetare som ser uppdraget som nummer ett, inte chefens senaste order.

23.59  berättar Burfågeln att han kört sönder GSMen. The postman känner efter i fickorna och laddar båda tummarna, nu ska det sorteras. Äntligen lite riktigt postarbete och inte maskin.

Tyvärr blir det inte så, Burfågeln har kört sönder fel GSM och bara en. Maskinerna ska rulla. Någor som tyvärr drabbar The Postman och tack vare det framförallt den manuella sorteringen som nu tappar sin motor. Men Skånehult är glad.

- Nu kan du kolla in mig hur jag jobbar! Skriker han glatt. Så här bedömning. Tyvärr är inte detta en slutbedömning då BFM arbete knappast är riktigt arbete så kan det inte ensamt vara grunden för bedömning.

Klädsel: Det syntes att Skåne vill imponera med en utsökt vald klädsel. De mörkblå med reflexband på som visar att Skåne begriper att Posten inte bara är terminalen. Det är brevbärarna, lastbilschafförerna och kanske någon mer. Solidaritet. Plus ala grande. Skyddskor - check. Bara en idiot använder sina egna skor när man kan få. På överdelen hade Skåne valt en klarblå långarmad tröja med någon snörning vid brösthåren. Ett bra val. Färgmässigt satt den perfekt(inte lika snyggt som röd piké) mot de mörkblå. Samtidigt som den var respektabel mot kunden. Kläder är Skånes bästa del. Men i fortsättningen vill vi se mer av det här och gärna bättre vattenkammning.

Manuella: Skåne gjorde ett par snabba och klarade av att prata samtidgt i någorlunda takt. Bådade gott, men för att göra en hel bedömning behövs mer underlag. Och svårare än 93-94, till och med en Peace and Love-lodis kan klara 93-94. Det är bara köra varannan piteå, varannan skellefteå så klarar man kvaliten.

Klokhet: Som alla vet så brukar The Postman vara den som ger råd till nya och tillrättavisar yngre arbetskollegor. Tyvärr såg vi inget av detta idag. Det betyder ju inte att det inte finns inom Skåne, men då måste det fram.

Raster: The Postman brukar säga "Man ska kunna ställa klockan efter The Postman". Det innebär att par saker:
1. Man kommer till uppstarten 00.00 om man börjar då.
2. Man går hem 06.00 om man slutar då.
3. Man går aldrig för tidigt på rast. Man går definitivt inte för tidigt ifrån en rast. Sånt fjästk imponerar inte på The Postman.
4. Man tar alltid något ur automaten varje timme(i snitt 1,5h) för att på så sätt höja lönen med 1.80 kr/timme.
Skåne skötte sig bra och låg bra till framtills sista rasten.
- Kom nu, dags att börja igen. Sa Skåne under sista rasten. The Postman vet när han börjar igen.
Minus på rasterdelen, då man inte säger till att man ska börja igen. Man bara reser sig upp och ifall det är yngre kollegor där säger man. "Du börjar också nu". Med yngre, så menas: Ålder+postenår= din ålder på terminalen.

Bedömning: The postman fruktar slutet på en era och har definitivt Skånehult som en utav favoriterna till att ta över manteln. Men Torsdagsnatten insats räcker bara en bit. Det som behövs för att kunna göra en bättre bedömning är: Ge fler råd och sortera mer manuellt.

Ni trogna läsare av The Postman-bloggen vet att det inte uppdateras ofta och aldrig under ordinarie veckor utan endast under sommarens kvällsskift. Men the Postman ska göra ett undantag och göra lite prognoser över de nya postistarna som kommer till sommaren. Många av dem har visat sin förmåga som julnissar, andra har på andra sätt visat varför de ska ha jobbet på terminalen. Kanske har de bra arbetslivserfdarenheter, gjort en bra intervju eller likt the Postman har de en bra stamtavla med många gedigna postisar i släkten.

Förra året tog the Postman två fjunispostisar under sina vingar, en kille och en tjej. Men då resultatet inte blev att de båda kom upp i Postman klass så funderas det på en ny taktik. I år ska bara en få bli the Postmans chosen one. Självklart kommer alla fredags-söndags få råd, tips, tillrättavisningar och utskällningar av the Postman. Det är en plikt som följer med titeln och en titel som inte tas på lite allvar, utan mycket. Vissa kallar det till och med ett kall. Men då endast en ska bli The Postmans utvalde, min karate kid så är valet inte enkelt. Alla gröna bananer kommer behöva det, men vem kommer att förtjäna det. Det är här ni kommer in kära läsare, ni kan fram till juni månads mitt komma med förslag på vem som ska få special attention from the Postman.

Men det är också ett annat mycket speciellt år, det kan nämligen bli The Postmans sista sommar(troligtvis inte) och en ny Postman måste utses. Men vem är värdig? Förmodligen ingen, men vem kommer misslyckas minst. The Postman kommer under året att recensera sina fredags-söndags kamrater och betygssätta dem efter några givna kriterier. Den som får högst betyg kommer vid slutet av sommaren få överta the Postman titeln, bloggen och manteln. För att ni ska kunna förbereda er så kommer jag redan idag avslöja en kategori för bedömning:

Hur väl uppfyller ni Postens klädkod och krav på att vara ståtlig, respektabel och ett ansikte som kunden vill se?
(Högsta betyg är när The Postman har de blå med reflexband på och röd piketröja, Lägsta betyg är när sådan som Johannes springer runt i linné och uppkavlade byxor likt en Peace and Love-lodis)

Alla visste om det, men det finns bara en växel för the postman vid ett fack, posten, breven skulle ta slut.

03.30 - full ös.

04.30 - början på en 1,30 lång torka. Inte ett jobb i sikte.

Efter kvarligg ett antal dagar så var det dags. It was the postmans time to shine. Blåblären var på båten båten och facken lediga när sorteringen gick in på övertiden. En röst sade:
- Du ska till sorteringen!

Jag klev ut ur kodningen spanade in fältet, lojt på stora, folk på små. Sista facket ledigt. Plikten kallar.
Tog stolen, satte på båda tummarna. Den vänstra var den nya och den högra lite sliten. Blir bättre sortering då, laddar med vänster bättre, men breven stannar inte i handen på högern.

En låda- BOOM! tom...
två lådor - BOOM! tom...

- Det är sista från GSM!!!!

En blick åt vänster fullt av sorterare, en blick åt höger, sista facket, det hänger på mig.
Det redan övermänskliga tempot gick från ljudet till ljusets hastighet.

- Du får sortera vidare när de andra buntar.
- De hinner inte hit till sista facket innan det här är klart.

Northug!!!!!

20-21 tömdes....

BOOM!!! Likt en spurt på holmenkollen. Den sista blå backen tom.

Efter många kvällars kvarligg så var det när the postman gick hem för kvällen helt tomt på kvarpost pallen. The Postman at his best.

PS. De andra var också bra. DS.

Utförligt loggande förhindrades på grund av the postman har fått besök från söder. En gammal terminalare besöker en annan. Kvällens visdomsord var dock: det går snabbare att kasta rätt än att kasta fel. För övrigt så är det väl dags att asfalten läggs färdigt snart så att The Postman kan göra det han gör bäst: gå på rutin.


Sist ordet då: Med upprullade byxor, urringat och lätta steg gled en viss blivande bandyspelare undan allt arbete igår. En imponerande insats.

Även om ett land står still så måste posten gå. Ett motto för ett företag och en livstil för de anställda. För även när det är jobbiga dagar, och då inte på grund av sömnbrist eller allmän lesshet, i och för sig helt främmande känslor för The Postman men något jag sett i ansiktsuttrycken för de yngre protegerna på posten. För även när regnar svavel i själen och sinnet är mulet så måste posten fram. För precis som the postman på dåliga dagar tar ett brev i taget, så tar han under dåliga tider en dag i taget och tar på så sätt tillbaka det normala.

Annars då. Var närma en Perfect game på 95 idag. Körde raka kast mot de tre 1:orna och säkrade ibland med ett par snabba mot Kalix och Jokkmokk och Gällivare. Men när det skulle skruvas mot något annat än 1:or och 2:or då tog ibland felbalancerade brev överhand och drog fel med nån centimeter. För att dra en Perfect då måste centimetrarna vara rätt sida. Johannes var också med och "kastade". En gedigen insats och så hade vi Sterner på baslinjen som matade både 93 och 95. Kvällens överaskning, Ida Bergman en sparkfri kväll.

Det behövs tusentals idioter och hundratusentalets lätt instämmande för att skapa en ensamma galningen.

Som många läsare har påpekat har det varit lite uppdateringar, men det är inte mitt problem.

När jag klev in i terminalen fick jag känslan: IDAG SKA JAG HÅLLA RENT PÅ 95! För de nya på posten och de som inte är på posten ska jag berätta att det innebär att jag sorterar post och då speciellt den posten som går norr om Skellefteå.

Med ett vältränat öga att bedöma mina medarbetares förmåga såg jag att detta var ett bra postfält. Det fanns de gamla alltid högpresterande och de lite yngra svajigt presterande och så the postman. Nu vet jag vad ni tänker kan det verkligen skilja, det gör det. Det finns olika typer av sorterare och det finns också en tydlighet med vilka man vill ha på sorteringen. Det är som en skidstafett. De lite långsammare kan man ha i början då det går att "åka" ifatt mot slutet, men när spurten går, då gäller det att hänga med för det finns inget uttrymme för ifattåkning efter målsnöret.

Dina grovarbetare utan spurtförmåga kan du ha ibörjan, kanske inte en niklas jonsson rookie som bränner första sträckans snöre till täten och lämnar dig ständigt efter då det är alltid sämre att jaga själv. Mitti går bra med lite oprövade kort, då har du en bra start säkrad och kan ändå köra ifatt i slutet. För i slutet det är då det gäller.

För i slutet av sorteringen, vill du inte ha någon Jörgen Brink inte som faller igenom när fladderlådorna kommer farande. När SSMposten kommer in med adressrutan visande bara förnamnet. Nej du vill ha essen då:

Din Christian Zorsi, som inte är en grovarbetare tidigare på kvällen, utan då kan denna person vara en belastning som kanske inte pallar om tempot måste vara högt hela tiden, en spurtare utav guds nåde, men en långsorterare av div 3-klass. Slutman och du väntar kort intensiv spurt.

Stefanie Belmondo är kanske ingen spurtare men kan jobba bort med ett drivande tempo och en magisk teknik många blå lådor för att underlätta spurten. Passar på alla sträckor. Teknisk och uthållig, bättre på små än på stora där det krävs mer slugger än tekniker. Definitivt värt att ha på sista 40.

Marcus Hellner rapp, teknisk och uthållig som Belmondo men med en vassare spurt, det är denna person du vill ha i slutet om du inte har en:

The Postman - Petter Northug. Om tempot är alltid högt kan han hänga på, går det sakta för att sen växla om är han din man. Kanske inte den briljanta teknikern men en imponerande slugger på C4. Kastar i breven snarare än sorterar. När SSM och GSMspurtarna kommer så är det Northugen som tar första och största högen.

Hur såg det då ut idag: The Postman stod med en junior som har fått coaching av the postman och kan därför föra sig med de tuffa lådorna. Spurten är kanske inte den allra bästa men arbetsnivån håller hög klass. En Belmondo. Jämte stod en halvveteran, en Anna Haag en bra arbetare med hög nivå, tekniskt skicklig men framförallt effektiv. När sista sträckan började och spurten var på gång, gjorde de the Postman ett ryck och tog en låda i taget, bara för att de andra skulle få känslan av att nu går det fort alltså i takt med att jag hämtade en ny låda gång på gång och ryckas med i farten. De sista fem lådorna som the Postman tog kastade han i med en våldsam frenesi, ingen teknisk briljans utan med dåligt fotarbete men en jävla frekvens på armarna. Efter det rycket kunde The Postman defilera genom att ta bort plasten från tidningarna i korgarna åt de andra. Over and Out.

Så visdomsordet för dagen: På sista sträckan vill man inte ha en Brink. Man vill ha en som håller som Jörgen Brink i Vasaloppet. Alltså en Hellner eller Northug.